Nu är jag äntligen hemma efter ett lov som tillbringades i saltöknen och efter en undervisningsvecka i cillacollo som innehöll lektioner om församlingsbygge, duktiga lärare och gött häng med goa vänner från Peru! 

Jag tänkte berätta om min resa i saltöknen som är mitt livs bästa äventyr! Den resan är verkligen värd att komma ihåg så därför tänker jag skriva ner allt som är värt att skriva ner...och det mina vänner, det kan bli ganska långt så ta dig en äcklig kopp kaffe eller en god kopp te och sätt dig i en skön stol och läs min story!   Here we go...

Vi började att resa på onsdagsmorgon med buss till Oruro och därifrån tog vi ett tåg på 7 timmar till Oyuni. När vi kommer fram till Oyuni tar vi första bästa hostell, vi dumpar väskorna på rummet och försöker hitta en restaurang som har öppet, klockan var ungefär 23.00 så det var rätt svårt att hitta ett matställe i en liten by som hade öppet! Men vi hittar till slut ett ställe som egentligen hade stängt men dörren var öppen så vi frågade om det fanns någon möjlighet att få lite mat, och pizza blev det! Thank God. När vi gick där ute på gatorna kommer det fram en dam och frågar om vi är intresserad av en guide tur i saltöken. Vi hakar på henne till hennes kontor, hon går igenom pris och allt som inkluderar. Vi tyckte att allt lät bra så vi köpte det, egentligen tänkte vi fixa det på morgonen men nu när det lät så bra kunde det vara skönt att få lite sovmorgon!

Resan startade 10.30 nästa morgon. Vi var 7stycken i en Jeep. 2personer från något land som jag inte minns, killen pratade endast sitt modersmål och tjejen pratade modersmålet och engelska. En dam från Brasilien, hon pratade portugisiska, spanska och engelska. Sen så var det då jag, Klara, Anton och vår guide.

Vi hade köpt en 3 dagars tripp och första dagen åkte vi till ett gammalt tåg som jag faktiskt inte riktigt förstod varför det stod just där det stod men där var det, eller två tåg det kanske till och med var. Haha jag minns inte och jag bryr mig inte ens ;). Men det var rätt nice att få se det och snygga bilder blev det också!

Efter tågen åkte vi till själva saltet, först var vi vid ett ställe där några jobbade med salt så högarna ni ser har dem gjort för att saltet ska torka om jag fattade rätt..

Solglasögonen var ett måste!! Det var så otroligt ljust..

På vägen till nästa ställe stannade vi för att ta lite mer saltbilder. Det kändes som snö och såg även ut som snö så jag var verkligen tvungen att smaka på saltet för att verkligen vara säker på att det ina var något annat! Haha. Men nu kan jag säga att ja det var verkligen saltigt!

Nästa ställe som vi även käkade lunch på var en kaktus ö. Det fanns massaaaaa kaktusar och långa var dem också! Så där gick vi omkring i ungefär 1 timme och tog massakort och förundrades över hur coolt det var med salt så långt ögat kunde nå från ön man stod på. Bara för att njuta lite extra gick jag ut en bit från ön och bara la mig ner på saltet i solskenet innan vi skulle åka vidare. Det var underbart, och gissa om man fick färg fort! Snygga märken efter linnet hade man i alla fall..

Efter den fantastiska ön åkte vi vidare och efter en stund stannar vår guide vid ett lite hus, alla började fundera på vad vi skulle göra här så jag frågade och han svarade att vi skulle sova där..jahapp! inge lyx här inte haha!! Helt ute mitt i ingenstans fanns det ett salthotell som vi och tre andra grupper skulle sova i och runt om fanns typ 2 hus som det faktiskt bodde vanligt folk i! hur sjukt är inte det? Bo mitt ute i öknen liksom..hjälp det skulle aldrig jag vilja göra direkt!  Men ja, det är väl bra att det finns folk som vill bo där också.

Klockan var bara 16.00 och vi hade inget att göra mitt ute i ingenstans så vi bestämmer oss för att ta en promenad. Under promenaden hittar vi några pilar som vi börjar följa och dem pilarna tog liksom aldrig slut så efter ungefär en timme hamnar vi på toppen av ett berg som är ca 1300 m högt. JAA det var jobbigt, dels för att det var ett berg som vi faktiskt besteg och sen så var det väldigt tunn luft på det stället vi var på..Oyuni ligger ungefär på 3500 m hög höjd över havet enligt folket. Sen så hade ju inte jag tränat på ett tag heller, heehee..extrajobbigt!

Väl uppe på toppen var det en otroligt fin utsikt och man ville bara stanna kvar några timmar och njuta men solen höll på att gå ner så vi var tvungna att dra oss tillbaka till salthotellet innan solen var nere.

När vi kommer tillbaka hade vi fått fika. Senare på kvällen fick vi mat som folket som bodde där hade lagat, jättegulliga! Vi var väl ungefär 20 personer som bodde på det där hotellet, ingen av ledarna såg man till under kvällen så vart dem sov visste ingen.

När vi sedan vaknade på morgonen väntade vi på vår guide som skulle komma och ge oss frukost, han kom inte så det var en annan man som gav oss frukost, sen väntade vi även på honom för att åka vidare men han kom inte. Vid det här laget hade alla andra grupper redan åkt och vi var kvar! Till slut kommer det en annan man och säger att vi kan börja lasta på väskorna på taket så det hjälpte han oss med men vi undrade fortfarande vart vår guide var. Sen kom han ut genom en dörr och dög på en klubba. Jag minns inte vad vi frågade men han sa att han ville ha mat och sen när han kom mot bilen såg vi att han var full. Han kunde knappt gå, han var tvungen att stödja sig mot bilen. Vi alla får lite smått panik för vi vet inte vad vi ska göra, vi är mitt ute i öknen och vi har ingen täckning eller någon annan som kan vägen och som kan köra. Vi pratar med honom och frågar hur han mår men han kan inte prata seriöst och dessutom så sa han att han bara var sjuk.

Vi har nästan inget val eftersom att vi ville fortsätta vår resa så alla sätter sig i bilen och vi for iväg. Det första han gör är att backa in i ett stacket och sen när vi väl är på ”vägen” så kör han sick sack och jag sitter livrädd och biter på naglarna samtidigt som jag har koll på vägen och ser till så att han inte kör allt för galet, det finns trots allt stenar osv som han kan köra in i. Efter ungefär 30 min så stannar han bilen och kliver av utan att säga något, då får jag nog! Jag säger till alla att det här inte funkar längre, vi måste byta chaufför!  När guiden kommer tillbaka säger vi åt honom att han inte får köra längre, vi disskuterar ett tag men till slut går han med på att killen från det landet jag inte minns fick köra och så leder han. Vi tog lite filmbevis och bilder för att visa upp för hans chef när vi kommer tillbaka. Det roliga i den här situationen är att eftersom att killen inte kan engelska så får jag översätta vad guiden säger från spanska till engelska, tjejen fick översätta från engelska till deras språk, haha!

Till slut kommer vi fram till nästa stop och där träffar vi två av de andra grupperna. Vi fick chansen till att berätta situationen och turisterna blev helt chockade medan de andra guiderna vad vår guides vänner så de visste redan situationen eftersom att de var med honom kvällen innan.  Det är ganska vanligt här i Bolivia att man dricker även fast man vet att man ska köra…

Istället för att lyssna på när vår guide försöker lura hem oss genom att säga fel väg åker vi nu efter den andra gruppen vi träffade!

När vi kommer fram får vi se flamingos!

Sen så var nästa stop arbol de piedra, vilken var en av de grejerna jag hade sett fram emot mest! Sjukt coolt och snyggt ställe var det, men bäst av allt var ju träder såklart! Vilket mästerverk..av vinden! Det blåser grymt mycket ute i öknen kan jag lova, så även fast solen steker på så blåser det så mycket att det blir kallt. Därför så har vi så mycket kläder på oss, vilket kanske ser lite knäppt ut eftersom att man bara ser solen.

Efter den coola platsen fick vi se den underbart fina röda lagoonen!

Även där i närheten stannade vi för att övernatta, denna gång var det ett större ställe med fler rum så jag vet inte riktigt hur många grupper vi var men det var ganska många. Det värsta var att det var svinkallt!! Fyyy..här var det inge salt som hade sugit åt sig värmen. Det var ett vanligt hus utan isolering men man var ändå glad över att man hade tak över huvudet och väggar för ute blåste galet mycket!

Jag och Klara orkade inte vänta på maten så vi slog 3 flugor i en smäll. Vi gick inte i köket för vi hörde att vår ledare var därinne tillsammans med de andra, de var väldigt högljudda och konstiga så vi ville försäkra oss att han inte drack igen så vi gick in och frågade om de ville ha hjälp med maten och de ville det! Så där inne var vi tillsammans med några guider och två tjejer som stod och lagade mat i ett litet men väldigt varmt och skönt kök! Så samtidigt som vi fick värma oss fick vi möjligheten att hjälpa till och även kolla till vår guide som faktiskt skötte sig!

Ny dag! (nya möjligheter) yes det fick vi verkligen, vi fick möjligheten att gå upp supertidigt på morgen runt klockan 4 för att åka till gejsar. Det mina damer och herrar, det är nog det coolaste jag sett i hela mitt liv, det kändes som att man var på en annan planet. Det rök och det bubblade, marken var cool och det stank. Alla turister var helt fascinerade och det var inte alls konstigt för det var sjuuuuuukt häftigt! Wow

Efter vi hade upplevt det så skulle vi vidare till varma källor. Det var ungefär + - 0 och vi skulle bada! Jag tyckte det var helt galet när jag stod när i kylan och det blåste svinkallt och så skulle jag klä av mig, man ville inget annat än att sätta på sig vinterjacka eller något liknande. Men nej, kläderna skulle av! För bredvid mig väntade en underbar varm och skön källa! Det var värt kylan mellan avklädningen och vattnet!!  Haha. Sen så kan jag ju avslöja att jag inte hade någon speciell lust att duscha på dessa kalla hotell så det var ett tag sen man hade badat så det var extra gött att få göra det med! ;)

Efter varma källorna drar vi vidare till en grön lagoon och stannar på lite andra fina platser för att ta kort. Som ni märker nu tar min skrivlust slut och kanske kommer jag ångra mig någon dag för att jag inte fortsätta skriva mer i detalj men jag slutar hur som helst nu!

Jag kan bara berätta lite snabbt om att när vi kom tillbaka pratade vi med chefen om vår guide och det var en av de jobbigaste sakerna jag gjort för jag brukar oftast tänka ”nej men jag överlevde ju” eller ”det var väl inte så farligt” men jo..den här gången var det farligt och eftersom att det bara var jag i gruppen som kunde prata tillräckligt bra spanska var det jag som fick dra hela berättelsen. Bara i det lärde jag mig att faktiskt göra det som är rätt och stå upp för mig. Bra lärdom och lyckligt slut blev det! Jag tackar alla mina vänner för den otroligt roliga och fina resan jag haft.

Nu taggar jag för en ny vecka men nya händelser. Vi har besök i  huset av norrmän, kanadensare och även svenskar som är här och ska evangelisera. Spännande!

Blessings! Chauuuu