Hejhopp!! 

Nu var det ett tag sedan....Det senaste nytt som hänt sedan lägret är väl att i onsdags förra veckan så var vi ute på evngelisation tillsammans med David och Violeta Larsson (dom vi bor med). Vi åkte till ett fotbollslag för att berätta lite om vår story med Gud, vad vi varit med om och hur god Gud är! Jason hade innan tagit kontakt med sin församling och bett om ekonomisk hjälp för att kunna köpa fotbollar som vi kan dela ut till laget efter allas våra vittnesbörder. Den hjälpen hade han fått så det var en riktig stor glädje hos spelarna när vi delade ut dem samtidigt som vi delade ut NT Biblar. Det var ungefär 30st spelare i ålder 9-13 som tog emot Jesus den dagen! efter att vi snackat, delat ut Biblarna och fotbollarna spelade vi lite med dem och det uppskattades verkligen. 

Senare på eftermiddagen var det vår tur att lira lite fotboll! Det är alltid lika kul att lira fotboll med kompisar och nu när jag inte har något lag som jag kan träna med njuter jag extra mycket när jag får chansen att spela!! lovely time... 

På söndagen efter mötet på morgonen så åkte jag tillsammans med Klara till en kyrka i Sacaba för att hälsa på. Där har kyrkan byggt ett hem för barn som har sina föräldrar i fängelset. Det var verkligen kul att få se hur de arbetar och hur fint de hade gjort det på barnhemmet!

Något sorgligt som jag fick vara med om när vi gick omkring och kollade på byggnaden var att jag fick se en liten 3årig kille sitta i ett hörn ensam, när jag försökte prata med honom svarade han inte. Maribel som var tjejen som visade runt oss frågade vart hans mamma var och då svarade han att hon hade dött. Hjälp! vad ont i hjärtat det gjorde att få höra det från honom..sen så förstår jag inte hur hon kunde fortsätta att fråga honom men hon frågade iallafall också vart hans pappa var men då svarade han inte. Senare så berättar hon för mig att han och hans tre syskon är nykomna och att deras pappa var en alkholist och han inte kunde ta hand om dem.

Att se in i pojkens ögon var jobbigt, de var jättevackra och så men man kunde verkligen se en sån djup sorg i hans ögon. Jag gjorde allt jag kunde för att få honom att må lite bättre för stunden. Jag tog med honom till parken för att leka, det märktes att han blev på bättre humör. Jag fick till slut se ett härligt leende på hans läppar :) åhh vad jag önskade att jag kunde få ta hand om honom föralltid men det går ju inte...jag får vänta några år med adoption! hehe

Take care! blessings och kramar :)